Sitter i Oxford, två och ett halvt år efter att jag glömt bort att denna blogg ens fanns till, lyssnar på Mazzy Star och försöker skriva en avhandling vars existens inte kunde anas för två år sedan.
Det är märkligt att läsa det man en gång skrivit, att mellan raderna känna igen hoppen man närde, att se sig själv så som man var, och att se sig själv sådan som man inte blev.
En gång ska jag kanske berätta om det som skett, om att jag sett den eviga våren, om fallen, om uppståndelserna, vinsterna, om förlusterna.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar